Idag bar det av till Marstrand. En plats jag besökt många gånger, inte minst som barn på skolutflykter och som vuxen på en och annan konferens. Jag har dock aldrig tidigare tagit med kameran dit, jo förresten en gång men då blev det inga bilder för jag smällde både kamera och objektiv i backen innan ens första bilden var tagen. Nåväl, på vägen gjorde vi stopp på en plats utanför Tjuvkil där bl a Naturvårdsverket matar fåglar. Det har liksom blivit en tradition att en gång varje vinter stanna där och plåta svanar. Väl ute på Marstrand lade jag en del krut på att testa rejäl vidvinkel, test av Samyang 14mm stod på menyn. Jag öser som vanligt upp ett helt gäng bilder. Bra eller dåligt, det ligger i betraktarens ögon!


läs mer

Så var det då äntligen dags igen. En efterlängtad fototur till kusten med underbart vinterväder blev lördagens höjdpunkt. I övrigt var denna dag inget att hurra för. Makrillarna torskade, Indianerna blev överkörda av tåget från norr och melodifestivalen bjöd på en mager pöjk som såg ut som en tös i vita kläder och rosa hår. Inte ens Gadd hade nåt sting. En kopp te och en timme vid datorn fram på kvällskvisten och min Mac spottade ur sig  dessa tio bilder. Jag har nyligen kommit på att jag gillar att plåta is och saker som frusit fast i densamma. Vill som vanligt tacka Dippe & Raffe för sällskapet, tror ni inte att Frodegubben dök upp ute i Särö västerskog också. Kul att tjöta med honom en stund. Ha en god avslutning på veckan nu alla som eventuellt orkar sig här att läsa. Hälsar Claes


läs mer

Nu är detta förvisso ingen grogg, men väl en mix. En mix av bilder från dagens fototur med Dippe & Hunn. Turen gick denna gång till Särö västerskog. Vid ett litet alkärr som delvis var fruset stod jag en bra stund och fotograferade då jag hörde människor komma gående i skogen. Ett par i 60 års åldern där munnen gick oavbrutet på den ena personen. När paret var nästan precis intill mig där jag stod i min tystnad med kamera och stativ, fick kvinnan syn på mig och skrek i högan sky, SKJUT INTE! Ingen risk ropade jag, det är så dåligt betalt för kacklande kärringar. Mannen sade ingenting. Kvinnan drog mungiporna neråt och kutade vidare. Munnen fortsatte att gå i samma takt som benen. Konstigt, man måste ha jycken kopplad i naturreservatet. Det hela blev en fin avslutning på veckan där även ett par rutor fastnade på sensorn. Hoppas ni gillar en eller annan bild, i så fall finns det en gillaknapp nedan. Ha en fin vecka – Claes


läs mer

Jag var nyligen på resa i tjänsten. En resa som gick till Brasilien och ett par dagars arbete där borta. En kollega och jag lämnade ett Göteborg i 15 minusgrader ena dagen för att nästa dag landa i Sydamerikansk 35-gradig försommar. Efter ett par dagar och väl utfört arbete så fick vi möjlighet att ta lite ledigt. Denna ledighet resulterade i ett helgbesök i den bästa av världar nämligen i Foz Do Iguaçu.

Iguaçu National Park, beläget i gränslandet mellan Brasilien, Argentina och Paraguay,  är om man räknar både den Brasilianska och Argentinska sidan ca 225000 hektar stor. Parken är mest känd för sina imponerande vattenfall vilka är 2700 meter breda och räknas som ett av världens största. Att tillbringa 2 dagar på denna plats är självfallet en njutning men ändå inte. För mig som turist var det inga stora problem men för mig som fotograf blev man rätt besviken då den delen av parken där fallen ligger öppnar kl 09 och stänger kl 17 vilket gör att bilder i det mjuka fina morgon- eller kvällsljuset inte blev att räkna med denna årstid. Det hårda dagsljuset med högt stående sol gjorde det svårt att ta annat än rent dokumentära bilder på vattenfallen. Att finna fåglar, djur, växter och insekter i den mer skuggiga djungeln var dock inte så svårt vilket jag tar upp i ett kommande blogginlägg. Idag tänkte jag berätta lite om vattenfallen och den Stora Sotseglaren (Great Dusky Swift – Cypseloides senex) som håller till i vattenfallen. Då jag först ser fågeln blir jag mycket häpen, den flyger rakt in i de nedrasande vattenmassorna och försvinner. Jag väntar och väntar för att se om det går att fotografera när den kommer ut eller försvinner in igen men det visar sig mycket svårt. Några fina bilder på seglaren utanför fallet fick jag dock.

Nästa dag får vi trots allt se den på närmare håll då några seglare som häckar i ett mindre fall på den argentinska sidan kommer så nära som 15 meter från oss. Men med 42 grader varmt i skuggan är det nästan outhärdligt och att sedan stå på en hängbro med kameran rakt i solgasset någon längre tid går knappt. I några korta bildsekvenser fick jag dock njuta av denna snabba rackare till seglare, f-n vet om det inte var uppåt 60 grader i solen där på bron för någon timma senare tuppade jag av. Stort tack till Malin, kollega och reskamrat, som sprang och köpte kallt vatten att kyla mitt huvud med. Ha en fortsatt fin helg – Överlevaren Claes


läs mer

Minns i november

November har varit så grå och trist att jag mest varit less och längtat tillbaka till september. Men så kommer det en och annan ljusglimt. I dag var t ex det mesta på topp och tillsammans med mina vapendragare Flinga och Dippe ägnade jag eftermiddagen till att fotografera, nja, hunn plåtade ju såklart inte och fan vet om Dippe hade film i kameran han heller 🙂 . Denna gång en utflykt till en för mig helt ny plats, Överön vid Nordre älvs estuarium. En relativt svårtillgänglig plats i kustbandet vid Nordre älvs mynning på norrsidan. Denna kväll bjöd på sanslösa moln och en solnedgång som sken på dessa moln med färgsprakande bilder som resultat. Holy moses, nja nästan, när vi gick hem i mörkret över berg, betade hagar och ljunghedar träffade vi ett trevligt par som bor längst ut på denna ö och mannen visade sig vara pastor. Det känns skönt att vara välsignad när jag nästa gång återvänder till denna plats. I morgon måndag och starten på en ny vecka. Kör hårt bröder och systrar – Claes


läs mer

Flytten

Vänner. det är dags att flytta ut till kusten. Inte flytta hus och hem utan dags att flytta fotofokus från höstfärger i skog och på fjäll till det fina västsvenska kustbandet. Nu är det mest grått och brunt i våra skogar och då finner jag det gott att flytta till havs. Idag blev det kortdag på jobbet och tillsammans med en kamrat drog jag till Hönö. En veckas gråväder sprack för en kort stund upp och helt plötsligt blev det klarblått. Nåväl, ett par timmar i kustbandet är som balsam för kropp och själ. Ute i vattnet vid Ersdalen ligger vad jag tror är ett gammalt svänghjul från en gigantisk båtmotor. Denna pjäs är lite spännande att plåta. Ha en fin

helg. Claes


läs mer

Ibland går man helt enkelt förbi det mest uppenbara i jakt på den annorlunda eller perfekta bilden. Detta är kanske inte fel men möjligen heller inte rätt. Finns det förresten rätt och fel inom naturfotografi, knappast. Ett nyligen genomfört besök i Skåne gav rätt många trevliga timmar i Skäralid men även ett kort stopp i Axeltorps bokskog. Nu hystar jag ut de sista bilderna från detta korta fotobesök på sydliga breddgrader. Slit dem i stycken om ni har lust, annars går det bra att fälla en kommentar också. Hälsar Claes

Ps. Ni missar väl inte Vårgårda naturfotofestival nästa helg?


läs mer

Skäralid är en sprickdal belägen i Söderåsens nationalpark och är ett resmål jag besökt de senaste tre åren. Såväl vår som höst. Årets höstbesök väntade jag in i det längsta med just för att få de finaste av färger på träden. Tyvärr väntade jag nog lite för länge, det verkar som om veckans blåsväder med tillhörande frostnätter gjort att de flesta löv redan fallit av träden. Då syftar jag främst på träden längst upp i sprickdalen där jag och mina resekamrater hade förväntat oss sprakande färger. Men, men, man kan inte få allt. Vårt korta besök i kanjonen gav oss en del fina färgupplevelser men främst då nere i dalgången. Detta är del II av blogginlägg från mitt besök och denna gång är träden i fokus. Ha en fortsatt fin helg. Hälsar – Claes


läs mer

Sida 4 av 1712345678...Last »