Valet

Valet står mellan en bild i färg eller en i svartvitt. Vid fredagens lilla fototur efter jobbet fann jag detta trevliga motiv och när solen just gick ner bortom trädtoppar brann det till i buskagen. att avsluta denna iskalla arbetsvecka med ett par timmar i naturen var en absolut nödvändighet. Nu är jag mycket ambivalent. Kan du hjälpa till att göra mitt val enklare? Frågan gäller, Färg eller Svartvitt!

 


läs mer

Ibland går man helt enkelt förbi det mest uppenbara i jakt på den annorlunda eller perfekta bilden. Detta är kanske inte fel men möjligen heller inte rätt. Finns det förresten rätt och fel inom naturfotografi, knappast. Ett nyligen genomfört besök i Skåne gav rätt många trevliga timmar i Skäralid men även ett kort stopp i Axeltorps bokskog. Nu hystar jag ut de sista bilderna från detta korta fotobesök på sydliga breddgrader. Slit dem i stycken om ni har lust, annars går det bra att fälla en kommentar också. Hälsar Claes

Ps. Ni missar väl inte Vårgårda naturfotofestival nästa helg?


läs mer

Skäralid är en sprickdal belägen i Söderåsens nationalpark och är ett resmål jag besökt de senaste tre åren. Såväl vår som höst. Årets höstbesök väntade jag in i det längsta med just för att få de finaste av färger på träden. Tyvärr väntade jag nog lite för länge, det verkar som om veckans blåsväder med tillhörande frostnätter gjort att de flesta löv redan fallit av träden. Då syftar jag främst på träden längst upp i sprickdalen där jag och mina resekamrater hade förväntat oss sprakande färger. Men, men, man kan inte få allt. Vårt korta besök i kanjonen gav oss en del fina färgupplevelser men främst då nere i dalgången. Detta är del II av blogginlägg från mitt besök och denna gång är träden i fokus. Ha en fortsatt fin helg. Hälsar – Claes


läs mer

En förmiddag i naturen har så mycket att ge när hjärnan är seg och kroppen värker. I synnerhet då höstfärgerna tränger igenom hornhinnan och fastnar på näthinnan, läs tränger igenom frontlinsen och fastnar på sensorn. I den skånska nationalparken Söderåsen finns som sagt en och annan höstpärla och efter ca 8 timmar med kameran får man ihop några bilder. Kallt och friskt ute värmer jag mig vid datorn och har redigerat ett par snurriga alster. Ha en fin höstlördag / Claes


läs mer

Lördagen är ofta välkommen, speciellt om hösten. Att sitta inne och lyssna på regnet som smattrar på plåttaket utanför sovrumsfönstret var dock inget som lockade mig denna lördagsförmiddag. Det blev en tur till Halland och Ramhultafallet vid Lygnern som så många gånger tidigare varit fallet, ursäkta Göteborgsvitsen. Denna höstdag var färgerna något utöver det vanliga och trots mulet och tidvis regn så blev det ett antal sköna timmar med kameran. Jag tror aldrig jag sett så mycket vatten i fallet som denna höst, kan det kanske hänga ihop med allt regn som kommit? Nåväl, ha en fin höst alla ni där ute och… sitt inte hemma, ut å plåta med er! / Claes


läs mer

Under tisdagen här i Innerdalen gav sig tre grupper iväg åt olika håll. Den gruppen jag själv ledde tog oss från 440 meter till 750 meter över havet. Turen tog oss till Nystulemmen och den fina utsiktsplatsen fick besök av 11 hungriga fotografer. Det tog oss 3 timmar att komma upp, då med ett antal fotostopp på vägen, och nästan lika lång tid att ta sig ner. Kvällen gav vi oss hän åt årets första bildkritik vilket var givande. Idag blir det en liten bunt bilder på bloggen, håll till godo. Mvh Claes


läs mer

Efter en tuff vecka med långa arbetsdagar var helgen ägnad åt foto. Nio grabbar i sina bästa år samlades för andra året i rad ute i Kullabergsstugorna för en helg bland branta kustklippor och frodiga bokskogar. Helgen bjöd på friska vindar och i huvudsak uppehåll med hyggligt ljus. Våra skånska värdar fixade gott käk och då vi inte åt eller fotograferade satt vi mest och ljög och pimplade vin. En och annan rökig Whiskey slank dessutom ner. Vid förra årets träff hade vi en Räv in på husknuten och i år hade några av oss turen att stöta på en Kattuggla. Nedan har jag gjort ett litet försök att summera mina intryck från helgen. Ha en fin vecka / Claes

 


läs mer

Rya skog är Hisingens minsta naturreservat och har blivit lite av en oas för min del. Detta trevliga skogsområde är ett så kallat lövurskogsområde som domineras av Ek, Hassel och Al. I området med Al är det väldigt blött och den delen av reservatet är att betrakta som ett litet träsk. Fågellivet är stort här och ett par hundra holkar är uppsatta för all möjlig typ av häckning. I torsdags efter jobbet sken solen plötsligt upp en stund och jag kastade kameraryggsäcken över axeln och for dit. Med hunden kutande runt benen blev jag varse att dimma från Göta älv plötsligt smugit sig in över området i samma stund jag kom dit. Dimma är trevligt att plåta i men denna gång blev det nästan som tjocka och solljuset försvann helt. Kanske har jag bättre tur nästa gång.  Jag träffade två naturintresserade grabbar under min promenad, de hävdade att SVT Västnytt sänt ett inslag om Älg i Rya skog, någon som kan bekräfta det? Hälsar Claes


läs mer