Denna ljuvliga sista veckodag tillbringades tillsammans med goda vänner på fototräff i Halland. Träffen var fint planerad av Halina och Sven som ledsagade oss i två fina naturreservat längs kusten mellan Halmstad och Falkenberg. I kväll bloggar jag enbart om naturreservatet i Haverdal. Ett eldorado i krokiga tallar. Mitt val av bilder föll naturligt på just krokiga tallar och denna gång ett monokromt galleri. Ordet monokrom tror jag bestämt kommer från grekiskan, googlar lite och läser, mono, för en, och chroma χρωμα, för färg. Jag leker mig fram i den svartvita världen och lägger slutligen försiktigt på en sepiatoning för att det inte ska bli för grått. Ha gärna synpunkter på bilderna och mitt val av konvertering. Det blev en lång dag i naturen men väl hemma blev det att snabbt trycka i minneskortet i min Mac och sleva i sig en stor tallrik mat framför så ska det låta… Slutligen vill jag tacka Günther från Biofoto väst som gjorde träffen möjlig!


läs mer

Idag blev det en långtur till Halland och Sumpafallen. Naturreservatet är beläget en dryg timmes bilfärd från Göteborg i närheten av Ullared och utgör en orörd sträcka av Högvadsån. Ån har genom åren skurit branta sluttningar genom landskapet men trots att ån flyter fram djupt i denna ravin hittade ljuset ändå ner och studsade mjukt mellan ravinsluttningarna. En söndag kan knappt bli bättre och den kröntes då jag och min vapendragare Dippe njöt kaffe och äggmacka efter ett par timmar i kylan. Såklart är dessa utflykter höjdpunkter i vintertristessen, så även för min hund som verkade gilla sig även om hon blev instängd bakom boskapsgrindarna lite då och då. Tack Dippe för tipset om stället, Dippe i sin tur fick tipset genom den bok han fick av Halina förra helgen. I morgon är det äntligen måndag igen!

Ha det fint Claes


läs mer

Denna fina eftermiddag hade jag tur! Ett eftermiddagsmöte på jobbet blev inställt och jag råkade slänga en blick ut genom kontorsfönstret där lågt liggande sol och klart väder fick mig att ta ett beslut. Ut och plåta! Hem och dra på långkallingar och ullstrumpor. Samla ihop fotoutrustningen och med hunn i koppel iväg, hals över huvud. Denna gång landade jag vid tretiden i Särö Västerskog där jag inte tidigare fotograferat. Särö Västerskog är mest känt för sina krokiga och udda träd. Ett ställe värt att utforska fler gånger. Ett knippe halvhyggliga bilder blev det. Både jag och hunn tyckte det var himla skönt att komma ut i naturen. Väl mött tills nästa gång / Claes


läs mer

Den sjuttonde november 1995 kämpade vi göteborgare med meterhöga snödrivor. Förra året vid denna tiden hade vi rejält med snö och typ 15 minusgrader. I år låter dock vintern vänta på sig. Med vårkänslor i solsken och 12 grader varmt besökte jag idag Hyppeln tillsammans med ett par fotokamrater. Denna årstid är lite speciell för oss som ägnar en del fritid åt naturfoto då solen går ner strax före klockan fyra. Det fina i den kråksången är att man är hemma tidigt så man hinner redigera lite bilder innan kudden ska kramas. Lite lek med kamera och stativ ett par timmar på Klipporna på Hyppelns västsida gav följande bunt bilder. Min hund Flinga var med ute på ön och nu ligger hon snällt och sussar efter att ha punktmarkerat min gode vän Dippe ett par timmar. Dippe som för övrigt ska visa bilder på Vårgårda Fotoklubb i morgon kväll, missa inte det! Ha en fin vecka – Claes


läs mer

Under helgen som gick gjorde jag mitt första besök i det mest kända strövområdet i Dals-Eds kommun. Platsen heter Tresticklarn Nationalpark och ligger ca 2 mil nordväst om Ed. Övernattning i stuga med grabbarna grus och god mat pilsner samt bildvisning med tillhörande bildkritik. Man kan inte påstå att vi hade någon direkt tur med vädret men ett 5 timmars långt strövpass blev det under lördagen. Att denna plats är storslagen och fin råder ingen tvekan om, när vädret inte riktigt bjuder fint ljus så blir bilderna också lite haltande. Trots det läggar jag ut en liten skur bilder så ni får en liten känsla för miljön däruppe. Ha en fin vecka – nästa helg är det dags för Vårgårda naturfotofestival, hoppas ni tar er tid att titta på min utställning där som visas hela lördagen. Mvh Claes


läs mer

Hösten har sakta smugit sig över oss. Obönhörligt har den oss i sitt grepp. Visst kan det då vara skönt med en söndag i stugvärmen men faktum är att den två timmar långa promenad i Rya skog jag under sena söndagseftermiddagen gjorde var som balsam för själen. Gråmulet, blött och blåsigt i denna Al-sumpskog som i sig är ett mörker var oerhört givande. Dessutom med min reservkamera med endast en kort teleglugg (85mm) och en teleglugg (200mm). Denna slowmotionpromenad gjorde även min nu ett och ett halvt år gamla Jack russeltik gott. Flinga njöt och kutade runt i sumpskogens gegga på lätta fötter som den värsta Wanderson på Gamla Ullevis gräsmatta. En utkomst från denna stund var exemplet ni ser nedan där jag valde att fotografera flytande löv i höstspegeln med två olika fokus. I bild 1 ser ni skärpan lagd på de flytande löven, i bild 2 är exakt samma utsnitt men med fokus på speglingen och i bild 3 ser ni en dubbelexponering av de båda. Två lager i PS med 70% opacitet och de skarpa löven an aning frammålande med en mask. Inga bilder klara rätt ur kameran här inte men ett roligt experiment. Vilket blir din favorit? Sitt som sagt inte hemma och slö framför datorn bara för att det regnar och blåser lite, ut å plåta för böveln… / Claes


läs mer

Under årtusenden har fjällen i Innerdalen haft otaliga ras. Rasbranter och rasområden har stenar och block som reser sig högt ovan marken och på vissa ställen bildar de åsar. Dessa åsar är svåra att bestiga och otroligt jobbiga att klättra i. Dagen bjöd på en tur till Fluhåla och via ett par branter tog vi oss till en ås som kallas för Uret. När vi lämnade hyttan på morgonen var vi 7 personer. När vi nådde en av de svårtillgängliga topparna på Uret så var det jag, Göran och Stefan kvar. Jag blandar lite ifrån dagens bildskörd och hoppas du vill fälla en kommentar om en eller annan bild. Att ta sig ner och hem från detta ställe var tufft och vi var emellanåt tvungna att lyfta varandras ryggsäckar och stativ upp och ner mellan gigantiska stenblock. Nu ska jag krama kudden – Claes


läs mer

Fotosafariveckan här i Innerdalen brukar betyda dagliga långa strapatser till spännande utflyktsmål. Platser vi besöker ligger ofta ett par timmars promenad bort men regniga dagar som idag upptäcker man att det räcker att gå runt husknuten. Man bor mitt i motiven. Idag har jag ägnat mig lite åt återhämtning då gårdagen var exceptionellt slitsam. Just detta faktum gjorde att jag fick lite tid över att redigera några bilder som ni nedan kan betrakta, de 2 första är från gårdagen, de 4 senare från förmiddagen den sista från kvällen. Regn betyder att färgerna nästan exploderar och detaljer i naturen visar sig från den fina sidan. Ikväll väntar gemensam bildkritik och diskussion kring deltagarnas bilder. I övrigt kan nämnas att min rumskamrat tappade sina glasögon i lördags och idag kom de till rätta då Brita hittade dem på hällarna bredvid Rendalsforsen. Igår tappade kamraten bort sin jacka, nu återstår att se när någon hittar igen den. Må väl – Claes


läs mer