Då vi tre kamrater nyligen gav oss iväg på en fotoresa till Lofoten hade vi en tydlig plan, att ha det lugnt och skönt men framför allt att ha det roligt. Första dagen tog vi oss i högsta möjliga fart de hundra milen från Vårgårda till Tärnaby. Andra dagen började med oväder och kolonnkörning över Saltfjellet. Senare samma dag hade vi kört totalt 178 mil, då var vi endast två minuter från att missa färjan i Bognes. Med hjärtat i halsgropen gled vi genom färjans bogvisir och i den stunden insåg jag att vi varit uppe i farter på runt 140 km/h på sina ställen, jag vet inte om detta är iver eller galenskap. Mamma har sagt att döa fotografer inte är några bra fotografer.

Väl framme på Lofoten kör vi i lugnt tempo de sista 20 milen ut till Flakstadsøya. Det sista som händer oss innan vi når vår destination är att vi får se norrsken. Vi stannar till en liten stund, riggar upp våra kameror på stativ och knäpper ett par bilder, efter det känns den sista halvtimman som en homerun. Norrsken – check! Väl framme i Ramberg startar en vecka med fina upplevelser. Det mesta kretsar kring fotoögonblicken. Vi tömmer en stor kartong vin, vi lagar mat och har trevliga måltider tillsammans. Vi hjälps åt med disk och andra bestyr. Vi vädrar idéer och åsikter, vi är inte alltid överens om hur dagen ska läggas upp men det gör inte så mycket för alla jämkar och ger efter. Varje dag ger vi oss ut med målsättningen att ta fina bilder i nya miljöer men framför allt vill vi ha kul. Och det har vi, vi har fruktansvärt kul. Under vår första dag upplever vi snö, sol, snö igen, vind och kyla, allt inom ett par timmar. Vi åker runt och plåtar på ställen vi varit tidigare men utforskar också nya platser. Dagarna flyger fram, vi färdas mellan ebb och flod, styv kuling och stiltje, snöfallen kommer tätt men i år klarar vi oss helt ifrån regn, visst kinderna är frusna och utrustningen full av sand men vi har en kanonvecka.

Efter 8 dagar börjar jag bli lite mätt på Lofoten, vi blir till och med lite less på varandra och en viss hemlängtan börjar infinna sig. Väl hemma igen efter totalt 10 dagar och 434mil i bil är jag helt färdig. I den stund jag kliver över tröskeln och kramar om familjen känner jag mig nöjd och fri. Det tar dock inte många minuter innan vardagen tränger sig på, väckarklockan ska ställas och sysslor ska skötas. Redan dagen efter slår jag en signal till någon av grabbarna och börjar snacka lite om resan, vi talar om bilder och platser. Efter en vecka börjar jag längta tillbaka, men hallå, Lofoten är en fantastisk plats. Kanske det blir något eller några års uppehåll men till Lofoten ska jag igen.
Ha en fin vårdagjämning – Claes


läs mer

Nu har jag kommit fram till kapitlet där jag gör ett försök att beskriva stränderna på den delen av Lofoten vi besökte under vår resa, närmare bestämt stränderna på Flakstadøya och Vestvågsøya. Det finns ett par saker som gör dessa stränder speciella. Mest slående är att det ofta stupar stora fjäll rakt ner i dem. En annan sak är den fina karaktären på sanden, en sand som banne mig letar sig ända in i öronen på mig. Samma sand skiftar dessutom i färg, från grå till beige, beroende på väder och färgen på himlen. Ofta påminner stränderna med sitt grönskimrande vatten om någon form av karibisk lagun. Skillnaden är att man inte kutar runt med badbyxor där uppe i februari och knappast under någon annan månad heller. Surfar gör man dock gärna och ofta här uppe. Undstadviken är t ex tillhåll för surfare från hela världen och där testar tom ett par tillverkare sina brädor i någon form av extremt fältprov.En annan sak som är högst påtaglig på Lofoten är större skillnader i tidvatten än vad vi är vana vid i Sverige. Detta gör att man får tänka till före man åker till vissa stränder då det inte alls går att gå dit om vattnet är för högt. Tidvattnet gör också att stränderna ändrar karaktär från gång till annan och det spolas också upp en hel del tång av olika slag efter varje högvatten. Här kommer en skur med bilder som ger min syn på dessa stränder. Tyck gärna till om bilder om ni har lust. Hälsar Claes


läs mer

Holy moses, va mycket bilder det blev. Jag hade tänkt mig ett Lofotenkapitel under rubriken detaljerna men då jag suttit med urvalet har jag haft svårt att begränsa mig. Förmodligen blev det kvantitet istället för kvalitet men jag låter ditt öga bestämma om det finns något i detaljerna som faller er på läppen. Mycket glad och tacksam om du hittar någon bild som sticker ut. En sak kan sägas utan tvekan, jag har en rolig hobby. Att fotografera i fält är nummer ett. Att redigera bilder kommer strax därefter. Snart kanske jag se avgöra om det finns någon bild god nog att landa på finaste pappret i min Epson! Ha en fin helg govänner – Claes


läs mer

Landskapet

Jag spenderade nyligen en vecka på Lofoten med mina goda vänner Günther och Tore. Detta var min andra tur dit och denna gång hade vi lite bättre väder än förra gången. Vädret på Lofoten skiftar hela tiden och det ger spännande ljus. Just under skiftningarna är det nog som mest spännande att fotografera. Som vanligt kommer jag att bjuda på lite bilder, blandad kompott såklart där ni gärna får tycka till. Denna första laddning bilder ger jag mig på det uppenbara på Lofoten, nämligen det stora landskapet. Detta kryddas givetvis med ett par miljöbilder så ni får se hur vi haft det. Om ett par dagar följer blogginlägg om Stränderna, Detaljerna och livet på Lofoten. Keep on shooting – Claes


läs mer

Till sist har jag klarat av konststycket att gå igenom alla mina bilder från Lofoten. Några enstaka sparar jag för någon eventuell framtida bildvisning men här är en skur bilder som jag inte tidigare lagt ut. Som vanligt ser jag fram emot eventuella omdömen från alla er som råkar besöka min webbplats. Nu ser jag bara framåt, våren och dess blomning står för dörren. De sedvanliga fotoresorna till Runde i Juni, Innerdalen i september och Kullaberg i maj kommer förhoppningsvis att bli av. Nu startar jag mitt stora projekt inför framtiden. Fotbollssäsongen är ju redan igång och mitt kära GAIS har redan vunnit sin första match. Redan nu på torsdag bär det av till Borås för match mot IF Badbyxa. Ha en fin vår hälsar jag!


läs mer

Bilderna från min resa till Lofoten verkar aldrig ta slut. Idag sitter jag hemma med en väldigt sjuk dotter. Vi befarar att hon har körtelfeber men hoppas på något helt annat. En liten positiv sak i detta elände är att jag fått lite tid över att jobba med mina bilder. När jag tänker tillbaka på veckan där uppe förvånas jag över hur många timmar vi var ute i vad som normalt kallas sketväder! Regn, snö och allmänt grått väder. I normalfallet tar jag knappt fram kameran sådana dagar men här var den framme hela tiden och även i detta gråväder så kommer och går det fina ljuset. Man får en ny syn på vad som är fint ljus. Hur många gånger i diskussioner om ljus har man inte hört att, DET GÅR INTE ATT PLÅTA I DAGSLJUS! Hrm, sluta nu, visst en stekande sol rakt från ovan är väl ingen höjdare, men under veckan i Lofoten kom alla tidigare påståenden på skam. Ska jag vara helt ärlig så blev jag hänförd över hur snyggt det kan bli i grådassigt väder. Kolla bilderna och bedöm själv, jag kanske har fel?


läs mer

Betraktelser

En resa i naturfotografins tecken till Lofoten för en månad sedan resulterade i drygt 2000 tagna bilder. Jag har inte kommit igenom hälften av bilderna ännu, men idag fick jag lite inspiration att ställa i ordning lite bilder där naturen inte är dominerande. Byggnader, fiske och jordbruk har ju präglat detta område och detta finner jag svårt att lämna därhän. Vädret är också ett inslag på Lofoten som man har svårt att bortse från. I morgon börjar en ny arbetsvecka och nu börjar jag hoppas på lite värme så att våren visar sig från en bättre sida. Dags för grönskan att ta sig fram! Trevlig vecka på er alla ni där ute / Claes


läs mer

En mulen fredag i mars gjorde Tore och jag en avstickare till Nusfjord på Lofoten. Denna lilla fiskeby, belägen långt ut i en av de otillgängliga fjordarna på Lofoten, hade i början på nittonhundratalet 1500 registrerade fiskare. Idag bor det 35 personer permanent i byn. Vi tog en biltur till Nusfjord en sådan där mulen och regngrå dag som det går 13 av på dussinet i denna del av Norge. Det första vi möttes av längst ut i byn var att en av de gamla fiskebodarna hade följt med halvvägs ned i havet. Detta kändes märkligt då husen där ute verkligen är kända för att vara gediget byggda. Då vi väl tittade närmare på boden såg vi att det var ett halvmodernt fuskbygge som inte pallat för vinterstormarnas vredesutbrott. Efter en stunds plåtande mötte vi en hippieliknande man som visade sig vara en italiensk konstnärstyp som bosatt sig på Lofoten. Han berättade att en orkan tagit med boden ner  i vattnet under vintern. Mannen, som bröt på lationnorsk, uppmanade oss att ta en titt i den gamla delen av byn. så fick det bli. En fikapaus i den gamla lanthandeln blev till en trivsam pratstund och kaffet var toppen.


läs mer

Sida 1 av 212