Det fina i kråksången

Det fina i kråksången är att skorstenen på bilden endast spyr ur sig vattenånga. Detta skriver jag en dag som idag när myndigheter rekommenderar astmatiker att stanna inne pga invertion. Jag tyckte dock att utsnittet av bilden blev trevligt med Kråkan på sin gren och skorstenen i bakgrunden. Så här blir det ofta när man ger sig ut i den stadsnära naturen. Trots att viljan att komma bort från staden och ut i naturen är stor så hamnar jag allt som oftast här, på en bergsknalle nära hemmet. Tiden är ibland för knapp. Bilden kan också sägas vara en variant på det lilla i det stora. Trevlig om du har en uppfattning om bilden, det blir så mycket roligare att blogga då – Claes


läs mer

Flickan och kråkan

Min association med Wiehes låt kändes klockren när jag idag återigen besteg Sörhallsberget. I motljuset skymtade jag Göteborgsikonen Sjömanshustrun på Kampanilen och bredvid detta anar man Masthuggskyrkan. Med dessa kråkfåglar i förgrunden kan väl det inte bli mer rätt. Kampanil är för övrigt italienska (campanile) och betyder klocktorn. För er som inte känner till Göteborg kan nämnas att klocktornet kampanilen står 34 meter högt bredvid Sjöfartsmuseet och är på toppen smyckat med den fem meter höga bronsskulpturen ”Kvinna vid havet”, populärt kallad Sjömanshustrun. Statyn kan tänkas symbolisera en kvinnas väntan på sin man som befinner sig på havet. Statyns topp är 62 meter över havet, och det finns en utsiktsplattform på 52 meters höjd.

God fortsättning – Claes

Ps, Ni som har mer intressant fakta om denna byggnad kan gärna skriva ett litet meddelande…


läs mer

Idag annandag jul blev det två timmars promenad i Rya skog. Flingan var med och denna lilla tappra hund, som ivrigt kutade runt i -12 grader, var enda orsaken till att min promenad med kameran inte blev längre. Skönt att komma ut ur stugvärmen för att röra på dököttet efter all julmat. Idag var det förvånansvärt få fåglar som var synliga i Rya. Jag såg Blåmes och talgoxe som sig bör. Koltrasten och Nötväckan var som alltid framme, trasten ack så skygg medan väckan hur cool som helst. Sen var det då detta med Titan! Entita, Talltita eller Svarthätta? Ska enligt var jag läst vara svårt att skiljas åtenbart på utseendet, man bör höra fågelns läte för att kunna avgöra. Någon som känner sig manad till en gissning? Jag gissar på Talltita. Bilderna är alla tagna från vinterpromenad i Rya skog, ett naturreservat nära mig.

God fortsättning – Claes


läs mer

Från lastbilshytten

Idag var jag och några kollegor på kundbesök i Dalsland, närmare bestämt i Bäckefors. Redan på morgonen då jag var ute med hunn var det -11 grader i Göteborg vilken är riktigt kallt i denna surhåla. När vi kom upp till Dalsland visade biltempmätaren på MINUS 27. Helt myggfritt, dock ej Älgfritt. Under dagen såg jag 7 Älgar. När vi körde förbi ett kalhygge (Föryngringsyta för er som vill slänga er med byråkratsvenska) låg 4 älgar och vilade i solen. Då den stora timmerbilen jag färdades i kom glidande ruskade de av sig snön och började springa för att strax efter korsa vägen vi färdades på. Jag bad Bosse att sakta ner, vevade ner fönstret i lastbilen och drog iväg 35 bilder under kanske 5 minuter. Jag hade endast en fast 85 glugg på kameran men tyckte resultatet var rätt hyggligt. En tjur två kor och en kviga…


läs mer

Svansinnigt

När alla gått hem och solen håller på att gå ner finner jag ofta ett par Knölsvanar lugnt simmande kvar i en vik. En annan gång handlar det om en tidig morgon och ett Sångsvanpar. Just det speciella i parrelationen svanar emellan där de aldrig lämnar varandra med mindre än att partnern dör finner jag dessutom fint. Jag är ingen fågelfotograf men har under det gångna året haft svårt att undvika att fånga en och annan svan på bild. För att fylla denna grå Decembersöndag med något meningsfullt roade jag mig att redigera en bunt bilder föreställande svanar, hoppas du finner dem lika tilltalande som jag.


läs mer

Lands of Lava

Hej vänner och spontanläsare av min blogg. Jag tänkte summera mina vandringar i ”Lavans eget landskap” på ön Lanzarote. Lanzarote ligger nordost i ögruppen Kanarieöarna (Islas Canarias) och är belägen i Atlanten, utanför Afrikas nordvästra kust. Förra veckan var jag på ön med min familj och hade tänkt lägga ett par dagar med kameran i olika vulkaniska landskap. Nu blev jag sjuk så jag hann knappt 1,5 dagars promenerande. Det lilla jag hann fotografera har jag dock tänkt dela med mig av i detta lilla galleri, vem vet det kanske inspirerar någon annan att lämna badstranden då ön besöks.

Bilderna är tagna i området ni ser på kartan och i Timanfayas nationalpark. ( Klicka HÄR för att komma till Google maps)


läs mer

Semestersabotören

Jag fortsätter min lilla semesterblogg med vad, om inte just en semesterbild. Det är så här jag genomlider dagarna i ett badparadis för barnfamiljer, långt från Bamseklubbar och Quiz. Mia badar såklart från det hon går upp tills hon går och lägger sig medan jag åker runt på ön utforskar naturen, vilket fint familjeliv. Tja, lite inkräktar vi på varandras intressen, hela familjen har varit med uppe i vulkanerna och jag gick förbi poolen härom dagen:-) Gårdagen lade jag ca 5 timmar på att promenera ut till en inaktiv vulkan. Att promenera genom detta landskap av lava var oerhört fascinerande. Speciellt på hemvägen då det börjat regna. Jag lägger endast ut denna aptitretare från vulkanens krater, ett magiskt ögonblick att vara helt ensam på detta ställe. Kan hända jag lägger ut ett galleri hyggliga bilder när jag kommer hem. Nu ska jag ner till poolen, har lovat Mia att bada:-) Mvh Claes


läs mer

Caldera Blanca

Med en skruttig hyrbil från GM styrde jag och familjen i går kosan mot Timanfaya nationalpark på västra Lanzarote. Väl framme insåg vi att hiking var förbjudet, man får inte gå eller cykla i Nationalparken. Man får endats framföra sitt eget fordon på vissa vägar, där finns inga fickor att stanna på. Man kan dock köra till toppen av en av vulkanerna om man betalar 8€ per skaft. Väl där uppe blir man körd i en buss och tvingas lyssna på turistinfo på 4 språk i sunkiga högtalare, hua. Merca bussen orkade knappt runt i det vackra landskapet och i värsta ”Sällskapresan stil” skuffas vi ur bussen, dagen summeras somvacker, lärorik och förnedrande. Hemma på hotellet släppte jag av familjen och åkte tillbaka till Timanfaya. Jag ville reka och lära mer samt plåta lite i skymningen. Nåväl idag bär det av till en annan del av området strax utanför Timafaya ligger Caldera Blanca dit det går att gå upp till kratern. Ursäkta men nu måste jag åka…


läs mer