En het upplevelse

Jag var nyligen på resa i tjänsten. En resa som gick till Brasilien och ett par dagars arbete där borta. En kollega och jag lämnade ett Göteborg i 15 minusgrader ena dagen för att nästa dag landa i Sydamerikansk 35-gradig försommar. Efter ett par dagar och väl utfört arbete så fick vi möjlighet att ta lite ledigt. Denna ledighet resulterade i ett helgbesök i den bästa av världar nämligen i Foz Do Iguaçu.

Iguaçu National Park, beläget i gränslandet mellan Brasilien, Argentina och Paraguay,  är om man räknar både den Brasilianska och Argentinska sidan ca 225000 hektar stor. Parken är mest känd för sina imponerande vattenfall vilka är 2700 meter breda och räknas som ett av världens största. Att tillbringa 2 dagar på denna plats är självfallet en njutning men ändå inte. För mig som turist var det inga stora problem men för mig som fotograf blev man rätt besviken då den delen av parken där fallen ligger öppnar kl 09 och stänger kl 17 vilket gör att bilder i det mjuka fina morgon- eller kvällsljuset inte blev att räkna med denna årstid. Det hårda dagsljuset med högt stående sol gjorde det svårt att ta annat än rent dokumentära bilder på vattenfallen. Att finna fåglar, djur, växter och insekter i den mer skuggiga djungeln var dock inte så svårt vilket jag tar upp i ett kommande blogginlägg. Idag tänkte jag berätta lite om vattenfallen och den Stora Sotseglaren (Great Dusky Swift – Cypseloides senex) som håller till i vattenfallen. Då jag först ser fågeln blir jag mycket häpen, den flyger rakt in i de nedrasande vattenmassorna och försvinner. Jag väntar och väntar för att se om det går att fotografera när den kommer ut eller försvinner in igen men det visar sig mycket svårt. Några fina bilder på seglaren utanför fallet fick jag dock.

Nästa dag får vi trots allt se den på närmare håll då några seglare som häckar i ett mindre fall på den argentinska sidan kommer så nära som 15 meter från oss. Men med 42 grader varmt i skuggan är det nästan outhärdligt och att sedan stå på en hängbro med kameran rakt i solgasset någon längre tid går knappt. I några korta bildsekvenser fick jag dock njuta av denna snabba rackare till seglare, f-n vet om det inte var uppåt 60 grader i solen där på bron för någon timma senare tuppade jag av. Stort tack till Malin, kollega och reskamrat, som sprang och köpte kallt vatten att kyla mitt huvud med. Ha en fortsatt fin helg – Överlevaren Claes


12 Comments

  1. Jag tycker det är fina bilder. Tillsammans med din historia blir det riktigt trevligt. Klart man vill vara där just under ”rätt” förhållanden men så är det ju inte alltid. Vet hur du känner dig. Var på många ställen på Island där man skulle velat stanna en vecka på varje plats men det gick ju inte. Fotografering mitt på dagen var nödvändigt. Men det är en konst i sig att lyckas få dem intressanta också. Det har du lyckats bra med. Hoppas du ”klarnat” till nu. Hu vilken värme. Förutom de mäktiga fallen gillar jag molnen i bilderna. Och fågelbilderna gillas med.
    MVH Camilla

  2. Ivar Aaboen

    Fantastiska bilder Claes! Dokumentärt? Det tycker inte jag. Varje bild förmedlar SIN upplevelse för mig i alla fall. Har nog aldrig sett så bra bilder från detta område tidigare….Tack Claes.

  3. Frode Wendelbo

    Bild två är hur fin som helst och jag kan tänka mig hur den skulle bli med det där ljuset. Jag har sett många och stora vattenfall men det här är ju något helt annat. Hur många ton vatten rinner över kanten per sekund tro? Kul att du fick bilder på fågeln 🙂 /Frode

  4. Claes Hillén

    Hallå alla sköningar som hittat hit för en kommentar. Jag ska inte klaga, det var ju det där med det fina kvälls eller morgonljuset jag saknade men det får vi ta en annan gång. Tack för era goa inlägg allihop! / Claes

  5. Christer

    Mäktigt Claes. Svårt att få till det kan jag tro men ett minne för livet har du. Sotseglarn ensam mot allt vatten är härlig.

  6. Härliga bilder Claes!
    Jag ser fram mot fler från resan i kommande inlägg!

    Fast bilderna är dokumentära och du inte kunde fotografera i ett mer spännande ljus så visar de en imponerande naturupplevelse. Bara att vara där och höra vrålet från det fallande vattnet måste varit en upplevelse!
    En av mina högsta önskningar sedan jag var ett litet barn och lekte Tarzan i de skånska småskogarna har jag velat komma till en riktig djungel. Så min avundsjuka har du 😉

    Mvh/ Fredrik

    • Blev lite konstigt i texten men jag tror du förstår 🙂 Skyller på för många Tuborg under mitt och min sambos kalas igår!

  7. Extremt njutbara bilder tycker jag. Det finns goda och dåliga dokumentärer uppenbarligen. Tack för att jag fick ”följa med” på din resa! Ser fram mot fler bilder och text.

  8. Bengt Christensen

    Fin dokumentär och härliga bilder, Claes! Förstår att det var en fin tjänsteresa när du också kunde lägga en lite fritid och fota. Jag önskar dig en riktigt god jul. Enligt rykte så möts BoIS och Gais i premiären i Varberg. Då får vi om inte annat ses.

  9. Dokumentärskildringar är inte fy skam, och jag tror mig i varje fall förstå vilka jättelika vattenmängder det handlar om genom bilderna, speciellt Storseglaren sätter perspektiven på plats.
    En spännande resa så klart, men fy för sådan värme…
    /Inger

  10. Sotis i närbild – mäktig och säger allt. Resten är utfyllnad.

  11. Mäktig plats! Förstår som fotograf din frustration över att inte kunna plåta på denna plats med ”rätt” ljus. Tycker ändå om dina dokumentära bilder du visar upp. Gillar framför allt bild 3 på sotseglaren och den sista bilden. Verkligen häftigt med dessa vattenmassor och kraften i de samma.
    /M

Skriv en kommentar

Människa eller maskin, lös uppgiften! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.