Denna ljuvliga sista veckodag tillbringades tillsammans med goda vänner på fototräff i Halland. Träffen var fint planerad av Halina och Sven som ledsagade oss i två fina naturreservat längs kusten mellan Halmstad och Falkenberg. I kväll bloggar jag enbart om naturreservatet i Haverdal. Ett eldorado i krokiga tallar. Mitt val av bilder föll naturligt på just krokiga tallar och denna gång ett monokromt galleri. Ordet monokrom tror jag bestämt kommer från grekiskan, googlar lite och läser, mono, för en, och chroma χρωμα, för färg. Jag leker mig fram i den svartvita världen och lägger slutligen försiktigt på en sepiatoning för att det inte ska bli för grått. Ha gärna synpunkter på bilderna och mitt val av konvertering. Det blev en lång dag i naturen men väl hemma blev det att snabbt trycka i minneskortet i min Mac och sleva i sig en stor tallrik mat framför så ska det låta… Slutligen vill jag tacka Günther från Biofoto väst som gjorde träffen möjlig!

Follow

Jag trodde aldrig jag skulle komma att promenera runt på dagarna med en stegräknare fäst vid livet men det är just vad jag gör för tillfället. Den nitiske hälsocoachen har naglat fast alla oss kollegor i en excelmatris där vi varje dag ska skriva in hur många steg vi går per dygn. Idag tillät vädret en fin lunchpromenad som jag tillbringade med min hunn på Sörhallsberget. Kameran var som så ofta på axeln och lusten att knäppa ett par bilder blev stor. Funderar just på om det är läge att börja gå i sömnen… Bjuder ett par bilder här i bloggen, lunchpromenader i fint väder slår det mesta, med eller utan stegräknare. Ciao…

Follow

Det har blivit mycket innesittande den senaste tiden, detta en konsekvens av lättja och uselt väder! Denna söndag bjöd på dock på solsken och någon plusgrad. Det blev att packa fotoryggan och bege mig, tillsammans med min gode vän och vapendragare Dippe, till Särö västerskog för ett par timmars vandring i solgasset. I naturreservatet finner man krokiga ekar och grova tallar som inte har någon motsvarighet längs kusten i och kring Göteborg och bara ett stenkast bort från tät vegetation finns havet. Just idag bjöd kustremsan på fina isblock som flöt omkring och gjorde fotograferandet rätt spännande. Efter en ca 1,5 timmes lång vandring i den tätare delen av skogen fann vi ett litet igenfruset Alkärr som jag inte sett tidigare. När mörkret kom smygande blev det en kopp kaffe och sedan ner till kustremsam. Håll till godo med ett par bilder. / Claes

Follow

Här på Västkusten känns det alltid extra kylslaget då den Sibiriska kylan tränger sig på och den råa fuktiga luften från havet gör att det nästan svider i skinnet. Några större mängder snö har vi dock inte bjudits på. I början på veckan var dock jag på tjänsteresa i Västerbotten och där pendlade verkligen temperaturen, från minus 4 grader den ena förmiddagen till minus 26 den andra. Jag, tog tillsammans med ett gäng kollegor, chansen att ge mig ut i skogarna runt Vindeln för att åka timmerbil med några glada åkare då det norrländska landskapet visade sig från sin bästa sida. En dryg meter snö och fint ljus gjorde att jag det kliade i avtryckarfingret, jag fick fram kameran och knäppte denna bild. Tjugosex minusgrader får man sällan eller aldrig uppleva i Göteborg och tur är kanske det. Uppe på Buberget utanför Vindeln är dock dessa temperaturer vardagsmat. Håll till godo med bilden – Claes

Follow

Idag blev det en långtur till Halland och Sumpafallen. Naturreservatet är beläget en dryg timmes bilfärd från Göteborg i närheten av Ullared och utgör en orörd sträcka av Högvadsån. Ån har genom åren skurit branta sluttningar genom landskapet men trots att ån flyter fram djupt i denna ravin hittade ljuset ändå ner och studsade mjukt mellan ravinsluttningarna. En söndag kan knappt bli bättre och den kröntes då jag och min vapendragare Dippe njöt kaffe och äggmacka efter ett par timmar i kylan. Såklart är dessa utflykter höjdpunkter i vintertristessen, så även för min hund som verkade gilla sig även om hon blev instängd bakom boskapsgrindarna lite då och då. Tack Dippe för tipset om stället, Dippe i sin tur fick tipset genom den bok han fick av Halina förra helgen. I morgon är det äntligen måndag igen!

Ha det fint Claes

Follow

Ibland tar man egendomliga bilder! Under min senaste fotopromenad så fann jag ett stycke fruset vatten ovanpå ett stycke mörk granit alternativt Gnejs. I motljuset tenderade bilden att bli överexponerad så jag snabbade upp slutartiden rejält. Vid min första granskning av bilderna så lade jag denna åt sidan men nu tar jag fram den för jag tycker den är lite spännande trots allt. Vad tycker du?

I denna min blogg har jag aldrig nämnt eller talat politik men efter den senaste tidens ruljans inom den svenska socialdemokratin tänkte jag ändra på det. Jag hörde idag att sossarnas förslag till ordförande, Stefan Löfven, inte skulle duga som partiledare för han var inte tillräckligt akademisk. Jag vet inte ett smack om denne man, trots att jag en gång i tiden var Metallarbetare själv, men det kan väl aldrig skada att en människa som har haft ett riktigt arbete väljs in i den politiska hetluften… Eller?

Follow

Denna fina eftermiddag hade jag tur! Ett eftermiddagsmöte på jobbet blev inställt och jag råkade slänga en blick ut genom kontorsfönstret där lågt liggande sol och klart väder fick mig att ta ett beslut. Ut och plåta! Hem och dra på långkallingar och ullstrumpor. Samla ihop fotoutrustningen och med hunn i koppel iväg, hals över huvud. Denna gång landade jag vid tretiden i Särö Västerskog där jag inte tidigare fotograferat. Särö Västerskog är mest känt för sina krokiga och udda träd. Ett ställe värt att utforska fler gånger. Ett knippe halvhyggliga bilder blev det. Både jag och hunn tyckte det var himla skönt att komma ut i naturen. Väl mött tills nästa gång / Claes

Follow

Idag har jag varit inomhus större delen av dagen och hjälpt en kamrat med sin webbplats. Att se en del av hans skatt till bilder har varit inspirerande. Roligt att arbeta tillsamman med en som varit professionell naturfotograf i över 30 år och att inse att man har en del gemensamt. Skönt att min vän spontant understryker att alla grundregler som man använder för att få balans i sina bilder verkligen inte är något man behöver följa slaviskt. Det är väldigt lätt att man hämmas i sitt fotograferande, man får inte glömma att det ska vara roligt att plåta. Efter 5 koppar espresso och trevliga diskussioner fick jag en släng av inspiration. Dags att lägga ut ett blogginlägg tänkte jag, men då jag inte varit ute med kameran på ett tag så blev det till att gräva lite i det runda arkivet.
Där hittade jag denna lilla studie i Bohusläns hällstruktur med tillhörande solnedgång. Naturromantik, JA, populistiskt JA, jag inser efter mitt samtal med Tore idag att jag ska fortsätta lita på min egen intuition och vilja att ta foton jag själv gillar. Tyck gärna något själv om bilden som består av två hopslagna bilder tagna med shiftoptik. Avtonat filter och stativ har jag använt och en dryg timmes väntan med kameran i denna position innan just detta ögonblick infann sig blev det.

För den som undrar vad för typ av bilder min kamrat inspirerat mig med kan titta HÄR! Bilderna är tagna med en bladare för över tjugo år sedan…

Follow