Valet

Valet står mellan en bild i färg eller en i svartvitt. Vid fredagens lilla fototur efter jobbet fann jag detta trevliga motiv och när solen just gick ner bortom trädtoppar brann det till i buskagen. att avsluta denna iskalla arbetsvecka med ett par timmar i naturen var en absolut nödvändighet. Nu är jag mycket ambivalent. Kan du hjälpa till att göra mitt val enklare? Frågan gäller, Färg eller Svartvitt!

 


läs mer

Då vi tre kamrater nyligen gav oss iväg på en fotoresa till Lofoten hade vi en tydlig plan, att ha det lugnt och skönt men framför allt att ha det roligt. Första dagen tog vi oss i högsta möjliga fart de hundra milen från Vårgårda till Tärnaby. Andra dagen började med oväder och kolonnkörning över Saltfjellet. Senare samma dag hade vi kört totalt 178 mil, då var vi endast två minuter från att missa färjan i Bognes. Med hjärtat i halsgropen gled vi genom färjans bogvisir och i den stunden insåg jag att vi varit uppe i farter på runt 140 km/h på sina ställen, jag vet inte om detta är iver eller galenskap. Mamma har sagt att döa fotografer inte är några bra fotografer.

Väl framme på Lofoten kör vi i lugnt tempo de sista 20 milen ut till Flakstadsøya. Det sista som händer oss innan vi når vår destination är att vi får se norrsken. Vi stannar till en liten stund, riggar upp våra kameror på stativ och knäpper ett par bilder, efter det känns den sista halvtimman som en homerun. Norrsken – check! Väl framme i Ramberg startar en vecka med fina upplevelser. Det mesta kretsar kring fotoögonblicken. Vi tömmer en stor kartong vin, vi lagar mat och har trevliga måltider tillsammans. Vi hjälps åt med disk och andra bestyr. Vi vädrar idéer och åsikter, vi är inte alltid överens om hur dagen ska läggas upp men det gör inte så mycket för alla jämkar och ger efter. Varje dag ger vi oss ut med målsättningen att ta fina bilder i nya miljöer men framför allt vill vi ha kul. Och det har vi, vi har fruktansvärt kul. Under vår första dag upplever vi snö, sol, snö igen, vind och kyla, allt inom ett par timmar. Vi åker runt och plåtar på ställen vi varit tidigare men utforskar också nya platser. Dagarna flyger fram, vi färdas mellan ebb och flod, styv kuling och stiltje, snöfallen kommer tätt men i år klarar vi oss helt ifrån regn, visst kinderna är frusna och utrustningen full av sand men vi har en kanonvecka.

Efter 8 dagar börjar jag bli lite mätt på Lofoten, vi blir till och med lite less på varandra och en viss hemlängtan börjar infinna sig. Väl hemma igen efter totalt 10 dagar och 434mil i bil är jag helt färdig. I den stund jag kliver över tröskeln och kramar om familjen känner jag mig nöjd och fri. Det tar dock inte många minuter innan vardagen tränger sig på, väckarklockan ska ställas och sysslor ska skötas. Redan dagen efter slår jag en signal till någon av grabbarna och börjar snacka lite om resan, vi talar om bilder och platser. Efter en vecka börjar jag längta tillbaka, men hallå, Lofoten är en fantastisk plats. Kanske det blir något eller några års uppehåll men till Lofoten ska jag igen.
Ha en fin vårdagjämning – Claes


läs mer

Nu har jag kommit fram till kapitlet där jag gör ett försök att beskriva stränderna på den delen av Lofoten vi besökte under vår resa, närmare bestämt stränderna på Flakstadøya och Vestvågsøya. Det finns ett par saker som gör dessa stränder speciella. Mest slående är att det ofta stupar stora fjäll rakt ner i dem. En annan sak är den fina karaktären på sanden, en sand som banne mig letar sig ända in i öronen på mig. Samma sand skiftar dessutom i färg, från grå till beige, beroende på väder och färgen på himlen. Ofta påminner stränderna med sitt grönskimrande vatten om någon form av karibisk lagun. Skillnaden är att man inte kutar runt med badbyxor där uppe i februari och knappast under någon annan månad heller. Surfar gör man dock gärna och ofta här uppe. Undstadviken är t ex tillhåll för surfare från hela världen och där testar tom ett par tillverkare sina brädor i någon form av extremt fältprov.En annan sak som är högst påtaglig på Lofoten är större skillnader i tidvatten än vad vi är vana vid i Sverige. Detta gör att man får tänka till före man åker till vissa stränder då det inte alls går att gå dit om vattnet är för högt. Tidvattnet gör också att stränderna ändrar karaktär från gång till annan och det spolas också upp en hel del tång av olika slag efter varje högvatten. Här kommer en skur med bilder som ger min syn på dessa stränder. Tyck gärna till om bilder om ni har lust. Hälsar Claes


läs mer

Holy moses, va mycket bilder det blev. Jag hade tänkt mig ett Lofotenkapitel under rubriken detaljerna men då jag suttit med urvalet har jag haft svårt att begränsa mig. Förmodligen blev det kvantitet istället för kvalitet men jag låter ditt öga bestämma om det finns något i detaljerna som faller er på läppen. Mycket glad och tacksam om du hittar någon bild som sticker ut. En sak kan sägas utan tvekan, jag har en rolig hobby. Att fotografera i fält är nummer ett. Att redigera bilder kommer strax därefter. Snart kanske jag se avgöra om det finns någon bild god nog att landa på finaste pappret i min Epson! Ha en fin helg govänner – Claes


läs mer

Landskapet

Jag spenderade nyligen en vecka på Lofoten med mina goda vänner Günther och Tore. Detta var min andra tur dit och denna gång hade vi lite bättre väder än förra gången. Vädret på Lofoten skiftar hela tiden och det ger spännande ljus. Just under skiftningarna är det nog som mest spännande att fotografera. Som vanligt kommer jag att bjuda på lite bilder, blandad kompott såklart där ni gärna får tycka till. Denna första laddning bilder ger jag mig på det uppenbara på Lofoten, nämligen det stora landskapet. Detta kryddas givetvis med ett par miljöbilder så ni får se hur vi haft det. Om ett par dagar följer blogginlägg om Stränderna, Detaljerna och livet på Lofoten. Keep on shooting – Claes


läs mer

Ett svårt fall

Det börjar närma sig avresa till Lofoten. Som ett led i detta var jag idag tvungen att lite snabbt åka till stugan där jag dumt nog glömt min skaljacka som mer eller mindre är ett måste på Lofoten. På vägen hem från Orust tog jag en snabb avstickare till vattenfallet vid Lysegårdens golfklubb norr om Kungälv. Ett fall jag tidigare inte besökt utan bara hört talas om. Fallet var fullt med is och rätt svårt att ta sig fram till. Ett svårt fall dock ej lika svårt som min fotokamrat Valerij Dippe! Några rutor fick jag slängt ihop trots is och andra omständigheter! Nu blir det inte mer plåtat förrän Lofoten. I morgon är det möte i Vårgårda fotoklubb där Seppo kommer på besök. Välkomna den som har lust.- Claes

 


läs mer

Idag bar det av till Marstrand. En plats jag besökt många gånger, inte minst som barn på skolutflykter och som vuxen på en och annan konferens. Jag har dock aldrig tidigare tagit med kameran dit, jo förresten en gång men då blev det inga bilder för jag smällde både kamera och objektiv i backen innan ens första bilden var tagen. Nåväl, på vägen gjorde vi stopp på en plats utanför Tjuvkil där bl a Naturvårdsverket matar fåglar. Det har liksom blivit en tradition att en gång varje vinter stanna där och plåta svanar. Väl ute på Marstrand lade jag en del krut på att testa rejäl vidvinkel, test av Samyang 14mm stod på menyn. Jag öser som vanligt upp ett helt gäng bilder. Bra eller dåligt, det ligger i betraktarens ögon!


läs mer

Blodad tand

För ett par helger sedan hade jag förmånen att vara med på Photowalk i Göteborgs innerstad. Man kan väl minst sagt säga att detta gav blodad tand. Gatufoto ter sig allt mer intressant ju mer jag testar, jag älskar att smyga runt med min fasta 200mm glugg. Denna lilla lördagspromenad med hunden gav dessa bilder. Gilla eller ogilla!  Hälsar en naturfotograf på väg till Marstrand. Clabbe


läs mer