Ibland tar man egendomliga bilder! Under min senaste fotopromenad så fann jag ett stycke fruset vatten ovanpå ett stycke mörk granit alternativt Gnejs. I motljuset tenderade bilden att bli överexponerad så jag snabbade upp slutartiden rejält. Vid min första granskning av bilderna så lade jag denna åt sidan men nu tar jag fram den för jag tycker den är lite spännande trots allt. Vad tycker du?

I denna min blogg har jag aldrig nämnt eller talat politik men efter den senaste tidens ruljans inom den svenska socialdemokratin tänkte jag ändra på det. Jag hörde idag att sossarnas förslag till ordförande, Stefan Löfven, inte skulle duga som partiledare för han var inte tillräckligt akademisk. Jag vet inte ett smack om denne man, trots att jag en gång i tiden var Metallarbetare själv, men det kan väl aldrig skada att en människa som har haft ett riktigt arbete väljs in i den politiska hetluften… Eller?

Follow

Denna fina eftermiddag hade jag tur! Ett eftermiddagsmöte på jobbet blev inställt och jag råkade slänga en blick ut genom kontorsfönstret där lågt liggande sol och klart väder fick mig att ta ett beslut. Ut och plåta! Hem och dra på långkallingar och ullstrumpor. Samla ihop fotoutrustningen och med hunn i koppel iväg, hals över huvud. Denna gång landade jag vid tretiden i Särö Västerskog där jag inte tidigare fotograferat. Särö Västerskog är mest känt för sina krokiga och udda träd. Ett ställe värt att utforska fler gånger. Ett knippe halvhyggliga bilder blev det. Både jag och hunn tyckte det var himla skönt att komma ut i naturen. Väl mött tills nästa gång / Claes

Follow

En hel månad har gått sedan jag senast var ute i naturen och fotograferade. Jag har haft hiskeligt mycket att göra en tid och vädret har ju inte heller gjort att man kommit ut så mycket, men idag så fanns det både tid, inspiration och fint ljus så det fick bli Getteröns västra naturreservat i ett par timmar. En jäkla blåsväder gjorde det dock svårt att få kamera och stativ att stå stilla så det flesta bilderna åkte i papperskorgen. Dessa stackars alster är inte mycket att hänga i julgranen, om man haft någon, men jag lägger som vanligt ut en bunt bilder ändå.

Det märkligaste denna kväll var den Sej som vi, jag och kamrat Dippe, fann ca 50 meter från strandkanten. Sejen var färsk och hade inga skador av krokar eller annat och låg alltså en bra bit upp på land vilket kändes märkligt. Kan stormen Dagmar ha fört med sig en Sej så långt upp på land? Svaret på denna fråga lär vi aldrig få, men märkligt var det. Jag gillar bilden på Dippe då han håller upp fisken och min hund Flinga är märkbart nyfiken. Vågar påstå att det är hundra procent muppvarning på bilden. Med detta blogginlägg vill jag önska alla vänner en riktigt god fortsättning och ett gott nytt år / Claes

Follow

Den sjuttonde november 1995 kämpade vi göteborgare med meterhöga snödrivor. Förra året vid denna tiden hade vi rejält med snö och typ 15 minusgrader. I år låter dock vintern vänta på sig. Med vårkänslor i solsken och 12 grader varmt besökte jag idag Hyppeln tillsammans med ett par fotokamrater. Denna årstid är lite speciell för oss som ägnar en del fritid åt naturfoto då solen går ner strax före klockan fyra. Det fina i den kråksången är att man är hemma tidigt så man hinner redigera lite bilder innan kudden ska kramas. Lite lek med kamera och stativ ett par timmar på Klipporna på Hyppelns västsida gav följande bunt bilder. Min hund Flinga var med ute på ön och nu ligger hon snällt och sussar efter att ha punktmarkerat min gode vän Dippe ett par timmar. Dippe som för övrigt ska visa bilder på Vårgårda Fotoklubb i morgon kväll, missa inte det! Ha en fin vecka – Claes

Follow

Naturfotofestivalen i Vårgårda 2011 blev en helg jag sent ska glömma!
Som ni kanske redan vet så har jag ett ganska nyvaknat intresse för naturfotografi. För fem år sedan skaffade jag en kamera och året efter besökte jag för första gången Vårgårda naturfotofestival och blev därvidlag rejält inspirerad. Under 2011 har jag ingått styrelsen i Vårgårda fotoklubb och deltagit i närmare 7 månader av planering inför festivalen.

Årets festival var för mig den första där jag jobbade vilket var en mäktig om än arbetsam upplevelse. Efter detta mitt första år bakom kulisserna inser jag vilket otroligt stort arbete som ligger bakom och vilka fantastiska kamrater man har i klubben. Sedan tidig morgon torsdag, då bygget i sporthallen startade, till söndag eftermiddag har närmare 100 personer arbetat med festivalen. Ett helt otroligt engagemang från alla! Själv var jag vid tiotiden idag helt slut och tillsammans med Lenny Johansson tog jag mig till Missionskyrkan i Vårgårda för att där avnjuta den årliga Fotogudstjänsten. Vår kamrat Tore Hagman var på plats i kyrkan för att visa ett enastående bildspel vilket fick runda av helgen i Vårgårda för min del. Jag kom på mig själv med att det säkert var 6 år sedan jag sist besökte en kyrka, men med Afrikansk livemusik och därefter Tores hänförande berättelse till sina bilder var helgen fullbordad.

Väl hemma i Göteborg väntade otåligt min jycke på att husse skulle komma hem. Fanns inget annat att göra när man befunnit sig inomhus en hel helg än att med kameran över ena axeln och med hunn cirklande i åttor runt benen bege sig till den närliggande Al-sumpskogen Rya för en två timmars fotopromenad. Först hade jag lite svårt att finna ro till fotografering men mina tankar föll tillbaka på festivalens alla bildvisningar så varför inte försöka sig på en dubbelexponering, två bilder som senare slogs ihop till en färdig bild i datorn.

Ha en fortsatt fin höst / Claes

Follow

Under helgen som gick gjorde jag mitt första besök i det mest kända strövområdet i Dals-Eds kommun. Platsen heter Tresticklarn Nationalpark och ligger ca 2 mil nordväst om Ed. Övernattning i stuga med grabbarna grus och god mat pilsner samt bildvisning med tillhörande bildkritik. Man kan inte påstå att vi hade någon direkt tur med vädret men ett 5 timmars långt strövpass blev det under lördagen. Att denna plats är storslagen och fin råder ingen tvekan om, när vädret inte riktigt bjuder fint ljus så blir bilderna också lite haltande. Trots det läggar jag ut en liten skur bilder så ni får en liten känsla för miljön däruppe. Ha en fin vecka – nästa helg är det dags för Vårgårda naturfotofestival, hoppas ni tar er tid att titta på min utställning där som visas hela lördagen. Mvh Claes

Follow

Under gårdagen fick jag besked från Canon att mitt TS-E 24mm objektiv var bortom räddning. Omöjligt att laga skulle det inte vara men att pilla isär ett tilt och shift objektiv för att byta ut alla trasiga delar skulle ta så lång tid att timkostnaden skjuter i höjden. Notan skulle sluta på nån tusenlapp mer är vad ett nytt objektiv skulle kosta var beskedet jag fick. Kameran gick att fixa ganska enkelt så den hämtade jag ut i eftermiddags och CPS erbjöd sig att låna ut en 24-70 glugg tills dess att försäkringsbolaget bestämt sig för ersättningsnivå. Att vara utan vidvinkelglugg i 2 veckor har gjort ont men med mitt 200mm tele tog jag en promenad med hunn under dagens lunchrast och knäppte en liten serie bilder på höstens sista skrik. Nästa vecka lär det inte vara mycket färger kvar på träden här vid kustbandet. Helgens lilla resa med grabbarna grus till Tresticklans Nationalpark känns även den tveksam gällande färg på träden, vem vet? Här kommer i alla fall en liten serie bilder från dagens promenad. / Claes

Follow

På tomten till vår sommarstuga har vi en ca 300 år gammal Ek. En fantastisk skapelse, vacker och ståtlig och jag tycker det finns få saker som är så vackra som bruna Eklöv på backen.. Men hua vad den eken skräpar ner, inte bara på vår tomt utan även på grannens. Löven är inte bara vackra de är dessutom mer eller mindre omöjliga att kompostera, ett elände att bli av med. Eklöv har också varit en symbol som prydde Nazitysklands riddarkors från 1940 och framåt, även detta ett elände. I morse var det dock dags för en av otaliga fototurer, denna gång till det stora vattenfallet i Ramhulta. Gott om olika typer av träd men det är nästan bara eklöven som biter sig kvar i fallet. Löv från Al, Björk, Lönn och annat förmultnar rätt fort när de blir blöta, men inte eklövet. Ett par bilder blev det att dela med sig av från turen i morse, förutom kamrat Dippe så anslöt också Annamaria och hennes dotter Jeanette vid fallet. Ha en fin vecka, i morgon är det måndag 🙂 Natti / Claes

Follow