Ett par dagar i subtropisk regnskog med hög luftfuktighet och hög värme är inget en blek nordbo vänjer sig vid i första taget. Inte heller känns det självklart att vart man än vänder ögon och öron se och höra alla dessa insekter och mindre ödlor mm. Knepigt att efter ett tag inse att syrsornas spelande också tilltar när en fara i form av fågel eller annat närmar sig. Det är bara att inse hur lite man vet om naturen. Det jag var mest glad åt var alla vackra fjärilar som flög överallt. Man inser snabbt varför europeiska män i fåniga hattar en gång i tiden sprang runt med sin hovar och fångade olika fjärilsarter för att kategorisera, namnge och ta med dem hem. Håll till godo med mitt försök i bilder att beskriva naturen i Iguaçu National Park. Hälsar Claes!

Follow

Jag var nyligen på resa i tjänsten. En resa som gick till Brasilien och ett par dagars arbete där borta. En kollega och jag lämnade ett Göteborg i 15 minusgrader ena dagen för att nästa dag landa i Sydamerikansk 35-gradig försommar. Efter ett par dagar och väl utfört arbete så fick vi möjlighet att ta lite ledigt. Denna ledighet resulterade i ett helgbesök i den bästa av världar nämligen i Foz Do Iguaçu.

Iguaçu National Park, beläget i gränslandet mellan Brasilien, Argentina och Paraguay,  är om man räknar både den Brasilianska och Argentinska sidan ca 225000 hektar stor. Parken är mest känd för sina imponerande vattenfall vilka är 2700 meter breda och räknas som ett av världens största. Att tillbringa 2 dagar på denna plats är självfallet en njutning men ändå inte. För mig som turist var det inga stora problem men för mig som fotograf blev man rätt besviken då den delen av parken där fallen ligger öppnar kl 09 och stänger kl 17 vilket gör att bilder i det mjuka fina morgon- eller kvällsljuset inte blev att räkna med denna årstid. Det hårda dagsljuset med högt stående sol gjorde det svårt att ta annat än rent dokumentära bilder på vattenfallen. Att finna fåglar, djur, växter och insekter i den mer skuggiga djungeln var dock inte så svårt vilket jag tar upp i ett kommande blogginlägg. Idag tänkte jag berätta lite om vattenfallen och den Stora Sotseglaren (Great Dusky Swift – Cypseloides senex) som håller till i vattenfallen. Då jag först ser fågeln blir jag mycket häpen, den flyger rakt in i de nedrasande vattenmassorna och försvinner. Jag väntar och väntar för att se om det går att fotografera när den kommer ut eller försvinner in igen men det visar sig mycket svårt. Några fina bilder på seglaren utanför fallet fick jag dock.

Nästa dag får vi trots allt se den på närmare håll då några seglare som häckar i ett mindre fall på den argentinska sidan kommer så nära som 15 meter från oss. Men med 42 grader varmt i skuggan är det nästan outhärdligt och att sedan stå på en hängbro med kameran rakt i solgasset någon längre tid går knappt. I några korta bildsekvenser fick jag dock njuta av denna snabba rackare till seglare, f-n vet om det inte var uppåt 60 grader i solen där på bron för någon timma senare tuppade jag av. Stort tack till Malin, kollega och reskamrat, som sprang och köpte kallt vatten att kyla mitt huvud med. Ha en fortsatt fin helg – Överlevaren Claes

Follow

••• Efter en hård arbetsvecka i Brasilien fick kollegan och jag möjlighet att ta lite ledigt i helgen. Denna ledighet resulterade i ett besök i den bästa av världar nämligen i Foz Do Iguaçu. De stora vattenfallen i Iguacu, beläget i gränslandet mellan Brasilien, Argentina och Paraguay. När jag kommer hem så kan hända det blir någon liten reseblogg om detta äventyr fram till dessa får ni hålla till godo med vad man i Argentina kallar för en Oraka. I fri översättning Plyschtofsade skrikan som jag fotograferade i den subtropiska regnskogen vid vattenfallen. Ha en fin vecka, nu lämnar jag 40 plusgrader och kommer hem. Mvh Claes

Follow

Veckan som varit har gått fort. Detta utan att jag kommit ut med kameran i naturen en enda gång. Detta känns givetvis inte bra men jag genomförde å andra sidan min utställning, Garage-Vernissage, istället vilket var fantastiskt roligt och inspirerande. Tack alla ni som kom förbi vilket var förvånansvärt många ungefär 80 personer. Jag har varit upptagen att prata med folk hela helgen, en konstart jag dock behärskar rätt bra. Släktingar, vänner, arbetskamrater, grannar och en hel del förbipasserande. Allt från två månaders bebisar till Kims kompis Mormor som var en bit över 80 år. Denna veckans bild blev således inte en nytagen sådan, däremot en 5 år gammal bild tagen på Rossö. Detta var en av de första bilder jag lade ut på webben i november 2007. Här i en lite omredigerad variant i LR4. På tisdag sticker jag till Brasilien på jobb en vecka, kanhända det blir lite tid över till fotografering där borta med en nytagen veckans bild. Ha en go vecka i kylan för nu drar jag till sommaren, väderprognosen för torsdag i Parana är 32 grader och åska. Hälsar Claes

Follow

En vecka har återigen passerat. En ynklig liten fototur denna vecka, ynklig och ynklig. 5 timmar i gammelskogen tillsammans med goda vänner är inte fy skam. Till veckans bild har jag valt bilden rotkant där naturens mönster gör sig påmint. Rötterna från Alträdet letar sig ner i åkanten och vattnet spolar bort jord och sand en bit upp i rotsystemet och blottlägger detta fantastiska mönster. Kör hårt under veckan – Claes

Follow

Ledigt, men gud va skönt. En heldag med goa kamraterna Lenny, Ralph, Gunnar och Günther i Risveden oh Slereboåns dalgång. Dagen jag frid i kropp och själ samt goa skratt och fika i skogen. Hunn va med såklart. Efter en heldag i skogen slaggar hon i typ 12 timmar. Idag fick fokus nli Färg vs svartvitt. De svartvita bilderna har behandlats med Sepiatoning, en del svagt och del lite kraftigare. Ha en fortsatt god helg – Claes

Follow

Mitt val av veckans bild föll på denna, tagen ute i Ersdalens naturreservat på Hönö. En god vän föreslog att jag skulle kalla bilden för, Havet ger och havet tar. Bilden i sig talar för sig själv men mina tankar kretsar kring hur denna gamla tändkulemotor hamnat i havsbandet bara ett tiotal meter utanför strandlinjen. Inte osannolikt att en fiskebåt varit utsatt för extremt hårt väder och strandat på denna plats. Kanske ett par fiskare på väg hem efter en lyckad fångst råkat ut för oväder övermäktigt båtens förmåga att hålla sig på rätt köl. Kan tänka mig att generationer av fiskare slitit hårt för brödfödan i havet utanför den karga Bohuslänska skärgården. Ena dagen med bärgad fångst komma glidande i bleke för att nästa dag slita ont i bitande kyla och regn som piskar dem i ansiktet.

Mina funderingar om vad det kan vara för en båt som var utrustad med motor med såhär stort svänghjul vara svåra att släppa. Jag letade en del på nätet och tog kontakt med Thomas Davidsson som har en hel webbsida med bilder och information om gamla motorer. Han berättade att det skulle kunna vara en 3-cylindrig tändkulemotor i marinutförande. Hans bästa gissning är June-Munktell eller Säffle. Kan också vara Bolinder, Munktell, Avance eller Skandia. Tändkulemotorer satt i så gott som alla större fiskebåtar och många mindre från tidigt 1900-tal till omkring år 1950. Tack Thomas för informationen.

Efter mailväxling med Thomas har jag fått blodad tand och ska se om det går att göra efterforskningar om hur just denna motor har hamnat på denna plats.
Ha en fin vecka – Claes

Follow

November har varit så grå och trist att jag mest varit less och längtat tillbaka till september. Men så kommer det en och annan ljusglimt. I dag var t ex det mesta på topp och tillsammans med mina vapendragare Flinga och Dippe ägnade jag eftermiddagen till att fotografera, nja, hunn plåtade ju såklart inte och fan vet om Dippe hade film i kameran han heller 🙂 . Denna gång en utflykt till en för mig helt ny plats, Överön vid Nordre älvs estuarium. En relativt svårtillgänglig plats i kustbandet vid Nordre älvs mynning på norrsidan. Denna kväll bjöd på sanslösa moln och en solnedgång som sken på dessa moln med färgsprakande bilder som resultat. Holy moses, nja nästan, när vi gick hem i mörkret över berg, betade hagar och ljunghedar träffade vi ett trevligt par som bor längst ut på denna ö och mannen visade sig vara pastor. Det känns skönt att vara välsignad när jag nästa gång återvänder till denna plats. I morgon måndag och starten på en ny vecka. Kör hårt bröder och systrar – Claes

Follow